Svenska Soto-Zenföreningen

 

Om uppvaknandet Om SSZF Kommande program SSZF och AZI Taisen Deshimaru Roshi 1914-1982 Dojos och grupper La Gendronnière Vad är zazen? Vad är en sesshin? Länkar Muntlig undervisning
 

Taisen Deshimaru Roshi 1914-1982

 

Zentraditionen blev tillgänglig för människor i väst som praktik och utövning av zazen år 1967, när den japanske zenmunken Taisen Deshimaru slog sig ner i Paris. Under de femton år som han levde och undervisade i Paris, medverkade Taisen Deshimaru till grundandet av flera hundra dojos och zengrupper spridda över fyra kontinenter. Han grundade också det första stora zentemplet i väst, la Gendronnière, liksom den ideella organisationen Association Zen Internationale (AZI).

 

Taisen Deshimaru Roshi i zazenKort biografi:

Taisen Deshimaru föddes 1914 i Saga prefekturen på ön Kyushu i Japan. Hans familj hade gamla samurajanor och Taisen Deshimaru uppfostrades i enlighet med ideal som hade sina rötter i tiden före Meiji-revolutionen. Hans mor som tillhörde Shinshu-sekten, var en hän-given utövare av  Nembutsu. Till skillnad från sin mästare Kodo Sawaki, hade Deshimaru en lycklig barndom. Trots detta funderade han redan som barn över  obeständig-heten i det mänskliga livet.

 

Som yngling studerade han Bibeln under ledning av en protestantisk präst. Han attraherades av kristendomen, idkade  som yngling Bibel-studier och odlade kontakter med teologer och kristna präster -  men fann ingen riktig tillfredsställelse. Den kristna läran, som till en början hade fascinerat honom, tycktes honom alltför abstrakt, medan den moderna undervisning som han fick i skola och på universitetet(), saknade en andlig dimension. Deshimaru  lämnade sina studier av kristendomen och återvände till sina rötter inom buddhismen, där han kom i kontakt med Rinzai-zen. Men inte heller Rinzai kändes rätt, och Deshimaru, som efter sin examen i ekonomi mm vid universitetet i Yokohama, arbetade som affärsman, fortsatte sitt andliga sökande.  Detta ledde honom så småningom ledde honom tillbaka till Soto-Zenmästaren Kodo Sawaki.

 

kodo kinhin

Redan på tidigt 1930-tal hade Deshimaru träffat zenmunken Kodo Sawaki, som var en av 1900-talets  mest inflytelserika zenmästare i Japan. Han var en av dem som i reformerande anda och med Dogen Zenji som  förebild,  betonade vikten av zazen-övningen. Sawaki var även en av de japanska zenmästare som gjorde zenpraktiken tillgänglig också för lekmän, genom att organisera sesshins i många tempel runt om i landet. han kallades "hemlöse Kodo", eftersom han inte ville ha något tempel.

 

Till skillnad från de flesta andra zenmästare fortsatte Taisen Deshimaru att arbeta och leva ett liv som lekman, parallellt med att han följde sin mästares undervisning. Han blev ordinerad till munk först år 1965, när den svårt sjuke Kodo Sawaki  närmade sig slutet av sitt liv. Sawaki gav honom en kesa och ett häfte med anteckningar. Två år senare, år 1967, gav sig Deshimaru på inbjudan av en grupp makrobiotiker, iväg till Europa där han slog sig ner i Paris. Här inledde han sin verksamhet som lärare och började förmedla zen på ett okonventionellt och uppfinningsrikt sätt. Han hade kontakt med kulturpersonligheter och vetenskapmän, föreläste på Sorbonne och samarbetade med läkare som DrYujiro Ikemi. Resultatet av detta samarbete publicerades postumt i boken Zen et self-control (Retz 1985, pocketutgåva Albin Michel 1991).

 

Under 1970-talets första hälft växte hans mission i skala. Han fick ta emot bekräftelsen av sitt förverkligande av dharma av Reirin Yamada, dåvarande överhuvud för Eiheiji-templet, ett av Soto-Zens huvud-tempel. Deshimaru utsågs även till kaikyosokan (ledare för ett land eller kontinent inom japansk Soto-Zen) i Europa. Deshimaru fostrade många lärjungar och bidrog till skapandet av ett stort antal övningscentra.

 

 

Han grundade AZI år 1970 och det första stora zentemplet i Europa, La Gendronnière, år 1979. När Taisen Deshimaru avled i Tokyo i april år 1982, efter en kort tids sjukdom, hade han verkat för att sprida zen till västerlänningar under 15 korta år. Under denna relativt korta tid hade zen som praktik etablerats i Europa. Taisen Deshimaru kremerades vid Sojiji-templet i Yokohama, Japan.

 

Efter Taisen Deshimarus död tog hans lärjungar över uppgiften att sprida praktiken av zazen och förmedla en autentisk och levande zentradition. Många av dem har sedan dess fått shiho, dvs officiell bekräftelse av sin mästarvärdighet från mästare inom Soto-Zentraditionen i Japan, och nya tempel har efter hand grundats i Italien, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Spanien.

 

Böcker av Taisen Deshimaru:

AZI har publicerat ett stort antal titlar på franska  med Taisen Deshimarus muntliga undervisning (kusen), med kommentarer bl a av sutror och klassiska zentexter som Hannya Shingyo, Shin Jin Mei, Hokyo Zanmai samt åtskilliga texter av Dogen Zenji. Bland de titlar som utgivits på engelska kan nämnas the Voice of the Valley och  Sit, båda redigerade av Philippe Coupey. Det franska förlaget Albin Michel har i serien Spiritualités vivantes givit ut en serie med titlar av Deshimaru, bl a Questions à un Maitre Zen, Zen et Arts Martiaux, La Pratique de la Concentration, L'Autre Rive, Le Trésor du Zen  and Le Bol et le Baton. Det franska förlaget Terre du Ciel har givit ut Autobiographie d'un moine zen, Deshimarus självbiografi. Åtskilliga titlar har översatts till tyska.

Anna-Britta Blau har översatt Samtal med en zenmästare och Zen och kampkonsten, båda utgivna på Åsaks förlag och dessvärre slut på förlaget. SSZF verkar för en nyutgivning av dessa titlar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

©2005 Svenska Soto-Zenföreningen. Alla rättigheter reserverade. Senast uppdaterad: onsdag 15 mars 2017.